fredag 20 mars 2015

Osthorn

Dagens Brännande Fråga (en rak översättning av Päivän Polttava Kyssäri, PPK): är det många av er, i vår läsekrets, som liksom mig spenderade morgonen fram till lunchen huttrandes under ett bord inomhus, i rädslan av att mista synen för gott? Det var ju nämligen vad vi som medians offer blev tillsagda, att alla somm idag ens vågar blicka upp mot himlen kommer att bli blinda, oberoende om de tänkt snälla kristna tankar eller inte. Men det blev ju liksom inte ens mörkt!

När farotidpunkten med skyddszon var över kände jag att det var dags att trampa iväg till gymmet. Tiden på mitt busskort tar slut först imorgon och således börjar min cykla-överallt-period först imorgon, men jag tänkte: varför inte ta en liten tjuvstart?

Sammanlagt blev det 14 km cyklande på 55 minuter. Maxpulsen under denna sträcka var 170, och jag är alldeles säker på att den kom i samband med att en okänd trafikhuligan försökte köra livet av mig! Jag nämligen på några meters håll att det var grönt ljus där jag skulle korsa bilvägen. När jag nådde övergångsstället hade det varit grönt ljus en stund redan, och således också rött ljus för de bilister som körde parallellt med cykelvägen. Just förrän jag skulle rulla ut på vägen uppmärksammades jag av ljudet från en kvartett hårt rullande vinterdäck, och vilken tur att jag då tittade upp, för en bil kom där ju, glatt körandes överhastighet mot rött ljus! Det var en gammal gubbstrutt som i sällskap av sin fru stirrade argt på mig, som om det var jag som var den stora trafikregelsbrytaren. Dessvärre blev jag så överrumplad att jag inte ens hann titta åt registerplåtens håll, men om du är, har varit eller känner en gammal och sur gubbe som är a) färgblind, b) körkortslös, c) förbländad av solförmörkelsen eller d) innehar stora attitydsproblem vad gäller trafiksäkerhet, så rekommendera nu för guds skull en flytt till någon isolerad ö där det inte finns risk för umgänge med andra människor.


Sedan hann jag ju också gymma i 50 minuter (paha som jag är så skippade jag nedvarvningen), under vilka höjdpunkten var att jag gjorde tre stycken chinnar med 18 kg:s motvikt. Nästa gång ska jag väl våga mig på 13,5:an.

Imorgon lär det inte ska bli något sportande av större kaliber, en promenad på sin höjd. En rolig sak är att vårat kylskåp igen, efter en veckas paus, innehåller avokado.

/Fysikälskaren

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar