onsdag 4 mars 2015

Hur länge tar det tills man ser en skillnad?

Var frågan som dagens relativt nyförvärvade gymsällskap ställde under det en timme långa gympasset (program nr 10). Nå jag är ju ingen expert på träningsområdet och så, men liksom jag skrev i essän med rubriken "Jag bloggar - alltså finns jag till!" så har jag i min (eller vår) blogg rätt att skriva och publicera just precis vad jag själv vill, förutom då "tietty avoimen seksuaalinen sisältö", som Blogger här om dagen meddelade oss att de inte mer tolererar.

På gymmet tränar jag så gott som alltid enligt ett av en PT gjort program; jag brukar vanligtvis köra en eller två månader med samma program, beroende på hur många gånger jag hinner träna under dessa månader. Ett faktum är att de första gångerna med ett nytt program alltid känns litet tyngre. Efter en par, tre träningsgånger är det sedan inte ovanligt att det känns som att man skulle ha gjort rysliga framsteg, och kan lyfta både en och annan vikt.

Det är klart att man medan man tränar också gör framsteg i muskelstyrka och kondition, men den bistra sanningen är ju att man inte gör framsteg värda 5 kg:s vikthöjning på tre träningspass. Snarare är det då fråga om att nervbanorna så att säga har hittat sig själv, att en muskel som du kanske inte använt så aktivt förr vaknar till liv och du lär dig använda och styra den bättre.

Om jag är helt ärlig så kan jag medge att jag inte har en blekblå aning om hur länge det tar tills man märker en riktig skillnad i sin muskelstyrka. Mina serier på ungefär 15 repetitioner förstärker mer allmänkonditionen än muskelstyrkan (naturligtvis dock också muskelstyrkan), varvid resultaten på styrke-planet tar mycket mer tid än om man tränar enkom med syftet att bli starkare.

Om jag tänker tillbaka på den ungefär 1 ½ år långa perioden som jag gått på gym kan jag nog komma på övningar och rörelser som jag definitivt blivit bättre på och kunnat höja vikterna i (t.ex. benpressen och olika toiminnallinen nurkkaus-rörelser), medan jag också kommer på rörelser som jag ligger på precis samma nivå som hösten 2013 (bröstpressen - i den rentav sänkte jag vikterna i ett skede, vilket kan ha berott på slutandet med fotbollen och den därmed förminskade mängden armpressar...). Idag orkade jag för första gången göra en chin med endast motståndet 22,5 kg - ett framsteg som jag nog starkt tror ligger i förbättrad muskelstyrka (chin-projektet påbörjades för en månad sedan).

Rent utseendemässigt beror framstegen på hemskt många andra faktorer också. Om man går från en relativt liten mängd muskelträning till att regelbundet träna någon gång i veckan kan man inte undvika att bli litet fastare i kroppen - något som jag utan att skryta mest märker på hur otroligt lölliga mina armar ser ut på bilder tagna för något år sedan. Sedan är det fast i ens kostintag just hur mycket fastare kroppen blir; det är klart att man kan kompensera sitt tränande och täcka sina muskler med fett om man äter mer än man förbrukar.

Men en sak är säker, och det är ju den, att om man tränar hårt, målmedvetet och på rätt sätt med tanke på vad ens mål är, så gör man framsteg och når resultat som resultat.

Som tur finns det ändå utrymme för oss alla på jorden, också för den som bara sitter hemma och äter glass.
/Fysikälskaren

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar