lördag 31 januari 2015

Första månaden på nittonde året

Dags för månadsuppdatering hej!

Lediga dagar x10, varav hälften i kombination med CERN-resan
Gym x7, sammanlagt ung. 7 h
Länkar x6, sammanlagt 36,25 km, 4:42 h, varav den märkvärdigaste torde vara morgonlänken på Genève-sjöns strandlinje
Kvartersorientering x2, 12 km och 2:37 h
Abigymnastik x4, innehållandes innefotboll, redskapsgymnastik, handboll och badminton
Badminton x1
Vattenlöpning x1

Sådant denna månad, och även om jag inte riktigt kom upp till min målsättning varken i mängden länkar eller i gymmandet så är jag riktigt nöjd. Nästa månad kommer att innehålla en massa spännande saker som möjligtvis äter upp av träningstiden, men fortfarande så vore det ju riktigt ändamålsenligt att skrapa ihop två länkar i veckan liksom också två gympass - sist och slutligen inte ett allt för svåruppnåeligt mål!

53. av 65...

/Fysikälskaren i väntan på allt (fysikrelaterat och inte fysikrelaterat) som februari kommer att hämta med sig!


Skvalpskvalp



Med en snabb runda i internets spännande värld ger mig en hel del information om vattenlöpning och dess goda effekter. Det att temperaturen i vattnet omkring löparen är mycket lägre än löparens kroppstemperatur innebär att löparen förbrukar en anmärkningsvärd mängd mer energi än på torra land med kläder på, eftersom kroppen utstrålar värmeenergi till omgivningen (termodynamikens andra huvudsats).

Vattnets densitet är också tusen gånger större än luftens. Detta innebär att alla rörelser som görs udner vattenytan möts av ett mycket större motstånd än på torra land; rörelserna som vattenlöparen gör motverkas effektivt av vattnets motstånd. Detta lär ska (förutom att förbruka energi ur kroppens energiförråd) förstärka även musklerna.

Det som inte nämns på dessa vattenlöpningshyllande nätsidor (vars innehåll jag nog för all del tror att är sant) är att vattnets lyftkraft (L=ρVg) lyfter upp löparen på ytan av vattnets, så att löparens ben, och närmast då vristerna och knäna inte belastas just alls. Inte heller kroppens stödmuskulatur behöver arbeta i lika stor utsträckning som på torra land. Detta är självklart också orsaken till att vattenlöpning förut användes främst i rehabiliteringssyfte - en riktigt utmärkt träningsform för dem som inte kan springa på torra land.


Själv tog jag mig idag på en en timme lång vattenlöpningsrunda i Kyrkslätt simhall, medan papsen jobbade. Det var som väntat; tråkigt efter första 10 minutrarna, sällskap endast av en skara 50+-are och mycket strittande från banan bredvid, där amatörsimmarna plaskade sig fram. Simning skulle naturligtvis ha varit både ett effektivare och ett mindre uttråkande alternativ till det ensamma vattenlöpandet, men på grund av hål i ena trumhinnan vågar jag inte sänka huvudet under vattenytan i dessa samhällets välutrustade bakterieodlingar.

Under en timme hade jag en medelpuls på 128 och maxpuls på 145. Hur många metrar jag trampade mig fram har jag ingen aning om.

Men, när simstadion i något skede av våren öppnar så har förhoppningsvis hålet i trumhinnan hunnit växa ihop, och då kan jag mycket väl tänka mig att köpa ett säsongkort till stadion och bli en sådan där riktigt solsimmare!

/Fysikälskaren

fredag 30 januari 2015

Drippdropp

Idag var en dramatikens dag! Fysikälskaren, i sällskap av Stenklängaren, hade idag sin sista fysiktimme! Som vi kommer att sakna dem.

Efter att ha bävat för den stunden, stunden då vi tar stegen ut ur fysikklassen och därmed lämnar den sista fysiklektionen bakom oss, packade vi äntligen ihop våra saker, släckte lamporna och slängde fast dörren. Och tog oss till Sanomatalo, ty vår mening var att rädda livet på en stackare eller två i behov av blod!

Stenklängaren klarade tyvärr inte av duglighetstestet, men Fysikälskaren gjorde det - galant. Således fick Fysikälskaren också en vägande orsak till att behålla även denna fredag ledig från idrottsrelaterade aktiviteter - för att imorgon fortsätta sin träning med förnyade krafter!

Vad sker om bildens kroppar läggs i en 3,0 % NaCl-lösning?
/Fysikälskaren

onsdag 28 januari 2015

Asfaltmaskinen och jag

Voj kära nån, det säger jag bara. Jag agerade chaufför idag, och blev tvungen att sitta stilla i bilen och vänta på den omkringkörda medan han skötte sina ärenden. Och då slog det ner så att säga.

Vilken värk! Från lår till tåspets! Och inte den vanliga sköna brännande DOMS-muskelvärken, utan en riktigt envis en som känns enda in i ben och märg! Just precis exakt som de växtvärkar man kunde lida av i den vilda barndomen efter att ha lekt kyrkråtta på gården hela dagen, fast sju gånger värre! Rädda mig!


Imorgon blir det vilodag, och kanske rentav tänjningsdag. Imorgon borde definitivt vara tänjningsdag. Mängden mjölksyra här, mängden mjölksyra.

/Fysikälskaren (som till sin förfäran inte klarade induktionsuppgifterna!)

Doris, Doris


Idag har jag 

a) suttit mig igenom en halv matta-preli, och förbarmat mig själv över att ha glömt skriva det där ena kravet i den där ena uppgiften

b) gymmat. Det var definitivt tyngre än på måndagen, men sista rutistuksen nu före den lediga dagen imorgon, tänkte jag, och rutista för kung och fosterland, så att säga

c) tillrett en sådan där sliskigt god sallad, med pesto och allt

Idag ska jag dessutom

d) baka kex

e) läsa om induktion och lära mig alla femtioelva högerhandsregler

f) leka fotbollsskola


Vad har ni gjort då?

/Fysikälskaren

tisdag 27 januari 2015

Tiluliluling

Tiluliluling, tiluliluling, sa väckarklockan idag kl. 9.30. Tiluliluling - en signal som betydde upp och hoppa, kläder på och linser i ögonen, nu ska du ut på länk! 

Flow-tillstånd eller ej så hann jag redan bäva lite inför morgonlänken (hah, en morgonlänk kl. 9.30, fnyser någon) igår kväll, för nog är det ju tyngre. Blodsockerhalten är på en litet lägre nivå än under en eftermiddagslänk, kroppen är lite styvare och tankarna lite mjukare. Det är ju en vane-sak; om man regelbundet går på morgonlänk märks knappt någon skillnad alls till en eftermiddagslänk, men mina två morgonlänkar om året kan knappast kallas regelbundet.

Hur som helst kom jag iväg, med ungefär samma 7,5 min/km-fart som länken på söndagen också. I den första uppförsbacken började jag genom de djupare vadmusklerna (soleus, antar jag) känna av faktumet att jag senast hade en vilodag för över en vecka sedan, men jag fortsatte glatt försäkrandes mig själv om att jag har tid att gå länken också om det blir allt för illa.

Länken fick sedan lite fartleks-karaktär, då jag lovade mig själv att jag får gå upp för nästa (branta) uppförsbacke, om jag springer den knappa en kilometer långa rakan med lite hårdare fart. Hårdare och hårdare, kanske närmare 6 min/km - men ändå en sådan fart att pulsen sakta men säkert tog några steg uppåt.

Sist och slutligen tog den 5 km långa länken bara 33:33 min (höhö vilket fint tal), även om det många gånger hann kännas som att sluttiden med min fart skulle ligga närmare 40 min. Medelpulsen var 164 och maxpulsen 187.


Imorgon står sedan gym på schemat igen, och sedan, eller senast på fredagen, är det dags för vilodag!

/Fysikälskaren

Hälsningar till alla som har läst MaA12-kursen och således kunde den numeriska deriveringen i prelin idag.

De sju dödssynderna

Igår var jag på en föreläsning. På en föreläsning som handlade om de sju dössynderna. Och som föreläsare fungerade Jutta Gustafsberg. Och så någon som hette Vertti.

Två timmar satt vi i salen och lyssnade på dessa två och värsta tränningen var det! Hur roliga som helst var de två och vettiga saker snackade de också. Förståss var mycket sånt som man redan visste men genast när de kommer från någon anna så blir innebörden i det hela helt annorlunda.

Verkligen vettiga saker. Två timmar som spenderades på ett ultra vettigt sätt.

 
 
/BB som nu vet lite mer om sig själv

Alla på sitt sätt

Nu kommer vi igen till mitt favoritämne - igelkotten!

För jag tror inte ni kan ens ana hur mycket av en toppidrottare som det ligger i lilla herr Nigel som bor i ett skåp i hörnet av mitt rum. Natt efter natt kutar han på i springhjulet som jag med möda byggt ihop med mina egna mjuka händer, och vilket hallå det blir då springhjulet honom berövas ens för en natt!

Det är nämligen så att igelkottarna trots sin lilla storlek behöver ett stort utrymme. De älskar att springa omkring, nosa och böka - enligt någon källa kan de springa upp till 5 km på en natt! De som personligen har träffat Nigel kan ha svårt att tro vilken fart hans lilla ben kan föra fram honom i om han är på rätt humör, men tro det eller ej, om han bestämmer sig för det kan han skjuta iväg i en fart som framkallar de märkligaste tigerhoppen hos medmänniskorna som vill undvika fastnade igelkottar under byrålådorna.

Han börjar lite försiktigt då lamporna släckts och huset tystnat. Några varv, så pausar han och gungar fram och tillbaka, sedan fortsätter han. Runt fyra, då de dagaktiva människorna i hans familj sover sin djupaste sömn, så når han sitt klimax, då han travar, travar i en alldeles sjuklig takt. Skruvarna glöder och hans ögon lyser av besatthet - fortare, ännu lite, framåt.


Så finns också den faktorn (som den skarpögde kanske kan se på bilden ovan) att herrn under sitt springande kommer upp i ett så lyckligt tillstånd att han gärna firar med att släppa ett lass eller två av det vi brukar kalla ilokakkan. Man antar väl att det evinnerliga springandet sätter fart på den lilla (11 ml stora) magen.

Det som den lilla taggbollen kan lära oss andra är att graden till vilken vi borde tycka om springandet. Ett mål för var och en av oss: att börja se fram emot och tycka om löpandet i lika stor mängd som skåpatleten hos Fysikälskaren.

/Fysikälskaren & Taggbollen

PS. En hujsigt bra idé som jag ruvat på i redan två år är att montera fast en kilometervisare i springhjulet. Kanske någon vacker dag!

måndag 26 januari 2015

Flow

No hejhej! Eftersom vi av den följande gästbloggaren fick en liten vink om att snabba på inläggstakten så passar det ju bra med att jag i detalj berättar om varendaste ett litet gympass jag gjort! För under min hittillsa träningsbloggkarriär har jag gjort åtminstone två gympass som jag inte skrivit något om här.

Min skoldag bestod idag endast av ett hälften av en hel timme långt besök i en ryskspråkig (unik i Norden!) bokhandel. Eftersom samtliga turistryskastuderanden skulle infinna sig där först efter lunch så passade jag på att ta en liten gymrunda på morgonen före bokhandelsvisiten.

Och för första gången på en lång tid hade jag pulsmätaren på mig på gymmet. Och klockan också. Jag börjar min vana trogen med att rada upp en massa siffror, och tillägger sedan en analys i nästa stycke.

Tiden som gick åt till gympasset (modell: program 10) idag var 51 minuter och två sekunder. Medelpulsen under denna tid var 142, maxpulsen var 181.

Börjandes från pulsen, så misstänker jag starkt att maxpulsen uppnåddes under uppvärmningen. Uppvärmningen tog plats på löpmattan, enligt två minuter med farten 8 km/h, en minut med 9 km/h, en minut med 10 km/h och en minut med 11 km/h. En intressant detalj som jag hann lägga märke till under löpandet var det att pulsen var mycket lägre under den sista minuten än under den nästsista, vilket jag antar beror på att jag helt enkelt springer mer avslappnat i den lite hårdare farten. Avslappnad i löptekniken är något som jag definitivt bör jobba en del på om jag skall kunna uppnå det tidsmål som för tillfället står bredvid mitt namn i HCR-anmälan.

Tiden som passet tog var också nio minuter kortare än vad ett pass enligt det förra programmet tog. Båda programmen är ungefär lika ansträngande; skillnaden ligger i att det förra programmet inte hade rörelser varvade i likhet med hur det nuvarande programmet har, utan utfördes enligt en rörelse - paus - samma rörelse - paus - ännu samma rörelse - paus - och sedan ny rörelse i samma format. Nu har jag ju alltid ett par av rörelser som alternerar, så att några vidare pauser i programmet inte uppstår, då till exempel benmusklerna hinner återhämta sig medan bröstmusklerna jobbar och tvärtom. Effektivt och skönt!

Inspirationsbild från Tumblr.
Det om denna gång! Jag har en sådan högkonjuktur i tränandet nu, känns det som, flow hela tiden liksom. I sådana stunder är det ju dock bra att påminna sig om att ta det lugnt emellanåt också - ju sämre kondition du har desto mer återhämtning kräver kroppen. Det gäller alltså att komma ihåg att tänja, äta ordentligt och sova tillräckligt. ;)

/Fysikälskaren

Polymerplagg

Man vet att man börjar vara tillbaka i normalläget då största delen av kläderna man hämtar från torksträcket är sportkläder.


För jag hör inte till dem som använder ett och samma sportplagg två gånger efter varandra utan att tvätta det där emellan (högst hör jag till dem ytterst sällan...). För kläderna luktar ju! Försök nu sedan koncentrera dig på att alla rörelser på gymmet blir tekniskt rätta när du har svårt att andas mitt i ditt stinkmoln.

Och tänk nu, om man sportar varje dag, med undantag av någon dag i veckan som är ledigförklarad, så blir det ju minst en skjorta, ett par byxor, ett par strumpor och ett par sport-BH:n per dag att tvätta. Till råga på det medför vintern ännu det här med flera lager kläder - snabbt är mängden kläder att tvätta fördubblad.

Ekologiskt eller ej så fungerar detta system ju bra så länge man har någon annan som tvättar för en ;) Också FÄ kan bra tänka sig att börja vara sparsammare i sitt slitande av sportkläder då den dagen kommer att kamelerna hittar sig själv långt borta från mammas kök och tvättmaskin.

/Fysikälskaren som undviker matta-boken

söndag 25 januari 2015

Balbin





Och så gick de ju att den tredje kamelen också var extra hurtig, muskulös, skön, förtjusande, älskvärd, intelligent, godhjärtad, humoristisk, äventyrslysten samt bara extra härlig i all sin härlighet.

Orsaken till att det blev två olika träningspass på två olika håll i Finland, var att den tredje kamelen helt enkelt inte orkade slösa åtminstone fyra timmar på ett äventyr som skulle äga plats på andra sidan världen. Sånt.

Så min träning tog plats vid gymmet idag. Mitt älskade gym som jag har längtat efter helt för länget. Men äntligen var det dags att få träffas igen. Dock var ju detta redan andra gången under gångna året och under tre dagar, men första gången var egentligen bara en gång som inte riktigt kan räknas som en gång.

2 h och 5 min var saldot. 10 min av crosstrainer så att svettet rann som på en fontän (t.ex. som på den som vi såg i Schweiz), en hel timme och en 10 minutare som gick ut på att en aning påminna övrekroppens muskler om att de faktist finns där, och så till slut en 40 minutare  på löpmattan som till en början var ett rena rama helvete på grun av mina ben, inte najs. Men faktist så lyckades jag tom slippa upp till en fart på 11-12 km/h och det var ju mera än najs!

Så isint' nu tro helt för blint på de två andra kamelerna. Nog jobbar jag också på mitt egna håll och så ser vi ju vem som springer snabbast den 16 maj ;)

Såhär elegant gick det inte helt

/BB som faktist också jobbar

Albin

Denna dystra söndag i januari var det endast två kameler som var hurtiga, muskulösa, sköna, förtjusande, älskvärda, intelligenta, godhjärtade, humoristiska och äventyrslystna. Bakbloggaren fattades!

6,0 km

46:31 min

7.1 km/h

Vi önskar påpeka att detta endast var en länk i återhämtningssyfte. Farten var inte hård, men nog bekväm. 

Nu väntar vi på våra kokande potäter och FÄ trodde att alla spisplattor var lika stora.

Våran närfjutur kommer att innehålla en massa spännande evenemang som kanske, men kanske inte, intresserar er:
  • Text-kompetens
  • MA-preli
  • Kakkmaddafakkas konsert
  • Lärarmiddag
  • Runebersgdagen
  • Kiipeilyskabat i Open-format
  • Bänkis
  • FÄ 19 år!
  • 100 dagar till HCR
  • En autograf.
Prins Albin


/SK & FÄ INTE BB!

OBS! VI HAR FÅTT EN FAN-KLUBB!

lördag 24 januari 2015

Hölkynkölkyn hem från jobbet pt. 2

För tre veckor sedan sprang jag för första gången den här säsongen hem från fotbollsskolan, och idag tog den andra gången plats.


Så även om sportstrackern krånglade under hälften av vägen så kan vi mot slutet se att farten definitivt var snabbare än senast; med hjälp av CAS-räknaren kan jag räkna ut att medelfarten låg någonstans på omkring 7,2 min/km (förra gången 7,5 min/km). Medelpulsen låg på 162 medan maxpulsen låg på 185 - också här en liten förbättring.

Jag är väl medveten om att tre veckor trots allt är en relativt kort tid, och att konditionen knappast med mina träningsmängder kan ha förbättrats så värst mycket under denna tid. Men definitivt är vi ju på väg mot ett bättre håll hela tiden, och även om jag kanske inte befinner mig där som jag hade planerat att befinna mig vid denna tidpunkt då jag anmälde mig till HCR så ska jag väl nog orka kämpa på så att jag klarar mig igenom de 21 km. När i-skolan-sittandet väl tar slut finns det ju också en faktor mindre att ange som orsak till varför det inte finns tid för länkar. ;)

/Fysikälskaren

torsdag 22 januari 2015

Det lider mot sitt slut

Så är det att allt gott har ett slut, och faktum ät att kamelerna i skrivande stund har endast 14 officiella skoldagar kvar. Vilket också innebär att bara en lektion i abigymnastik återstår (vilken FÄ dessutom på grund av ogjorda RE2-prov-relaterade hinder planerar att skolka).

Två abijumppor har ändå förflutit sedan ni senast hört något av den goda Fysikälskaren. Igår stod handboll på schemat, och det var ju nog en ruljans av sådan kaliber att FÄ definitivt måste omdefiniera sin attityd mot handboll; där jag tidigare tyckt handboll vara en tråkig gren där två lag hela spelet igenom springer fram och tillbaka från den ena ändan till den andra visade sig grenen nu vara kapabel till både hård fart och fina passningsmönster. Detta kan också ha berott på att den totala mängden spelare på planen var sju, vilket ju medförde att samtliga spelare alla blev tvungna att röra på sig lite effektivare.

Och som de stackars deltamusklerna kändes av idag. Ajaj, ojoj. Rum för klagomål fanns ändå icke, eftersom badminton-racketarna väntade oss hurtiga abiturienter i gymnastiksalen. Det blev ett ytterst flegmatiskt och fnittrigt och oregelrätt badminton-spel på 4-manhand i ungefär en timme, och om inte annat så fick i alla fall magmusklerna en liten aktivering. Mysteriet som förblir är varför lärarinnan tyckte gymnasticerade aktivt...

Här en fin illustration hittad i internätets fascinerande värld.
På återseende, auf wiedersehen /Fysikälskaren

onsdag 21 januari 2015

Some motivation required

Hej igen!

Det finns något jag vill berätta er: jag har börjat träna ordentligt igen! Förra gången jag hade ett träningsprogram var på sommaren. Huj med mig. Men här är mina ursäkter för detta:
  • på sommaren klättrade jag utomhus
  • som följd av klättringen, gitarr spelandet och skrivningarna utvecklades belastningsskador i mina handleder
  • skolstress under hösten
  • då jag slapp undan skolstressen blev jag genast sjuk
  • på julen kallade Österbotten på mig
  • stress
Men nu har jag förbättrat mig! Jag börjar med en s.k. "perusvoima" period och såhär har jag planerat min första vecka back in business:

måndag - en lugn promenad, 2.6 km på 28 min
tisdag - gym och klättring
onsdag - paus
torsdag - länk
fredag - gym och klättring
lördag - lugn promenad(?)
söndag - gym, klättring och länk(?)

höhö, känner mig träffad
den finns som t-shirt!

/Stenklängaren 

tisdag 20 januari 2015

Hopp, barr, bom och fristående

Tisdag eftermiddag betydde idag åter en gång att det var dags för den kära abijumppan! FÄ blev tyvärr lämnad åt sitt öde då BB prioriterade sina teaterövningar högre upp än abijumppan, men bra gick det ändå - eller gick det?

Töölön kisahalli (eller motsvarande svenskspråkiga namn) var vad FÄ tidigt på morgonen knappade in i reittiopas. Bra kom FÄ fram, kom igenom porten, hittade omklädningsrummet och så vidare. Väl ute i salen, mitt bland alla spännande redskap, kom den så kallade pupun pöksyyn. Det är ju helt enkelt så att en som vuxit upp på fotbollsplanen inte passar in bland redskapen. Fotbollsspelaren var stolt över sig själv då hon klarade av att gå baklänges på bocken. Till på köpet så råkade ju alla andra sedan vara sådana som typ halva sin barndom hållit på med redskapsgymnastik och passade in som FÄ i fysikklassen bland med alla stångar och madrasser, vilket ju naturligtvis fick FÄ att känna sig som en lite sämre funtad individ. (Ingen fara dock; vid detta lag har FÄ redan hunnit plocka fram Maol och övertala sig själv om att det är bättre att ha kommit igenom FY7 än att kunna göra en perfekt volt.)


Föga överraskande var det inte fråga om någon allt för effektiv eller ansträngande gymnastik denna gång, då den knappa timmen för FÄ:s del gick åt till att stå bredvid godtycklig apparat och förundras över hur folk kunde bända och böja på sina kroppar. Som en tilläggskommentar kan ju då nämnas att FÄ förstår och ser bollars rörelsebanor, ser ni det?

/Fysikälskaren - inte född för att redskapsgymnasticera

(Pluspoäng till de föräldrar som sätter sina barn att pröva på allt från dans och gymnastik via simning och friidrott till bollspel.)

måndag 19 januari 2015

Modèle standard

Vi äro allihop sedan några dagar tillbaka återlämnade hit i vårt egna lilla hörna av Europa från fysikens lovade centrum. Kul hade vi det och någon vacker dag ska vi skrifta ihop en liten berättelse om vad vi gjorde det och hur kul vi hade det. Verkligen.

Jag kan avslöja att sömn inte var något som vi sysslade allt för mycket med, och därav förblev både lördag och söndag, i alla fall för min egen del, väldigt sysslofattiga. Lite zombie-lika. Fortfarande är jag nog lite zombie-lik. Och har liksom svårt att greppa att vår gymnasiefysiks höjdpunkt redan både kom och gick.

Zombie eller ej började jag förstås måndagsmorgonen med ett litet gympass. Litet och litet - precis samma gympass som de två senaste gångerna. Lite jobbigt var det ju ställvis, och vid chest-pressen väntade jag mig nästan att axlarna förutom svett också skulle börja pumpa ur sig blod och tårar. Men så överlevde jag och är nu ännu lite starkare än förr. Hahahaha.

Denna formel förstår vi oss inte på.
Och verkligen så tror jag mig nu vara i större behov av detox från fysikens värld än någonsin tidigare.

/FÄ

onsdag 14 januari 2015

Efter 99 kommer 100!

Hundra inlägg i plackaren vänner, hundra! Denna gång får ni läsa en gästbloggning av en riktig tidigare toppidrottare, så njut för fulla muggar.

Konståkning var min hobby i 14 år och en av orsakerna till att jag höll på med det så länge, är att konståkning är en så mångsidig idrottsgren. I konståkning måste man ha styrka, en bra kondition och vara vig. Dessutom är det fördelaktigt om man har bra tävlingsnerver. På grund av detta är också konståkningsträningarna mångsidiga. Förutom att vi tränade på isen hade vi träningar utanför isen. Vi hade muskelträning, styrketräning, friidrott och dans - i korthet var träningarna mycket varierande.

Variation i tränandet är något jag tycker är viktigt för uppehållningen av motivationen. Om man som mål har att t.ex. springa halvmaraton i Helsinki City Run i maj (vilket bland annat jag och uppehållarna av denna blogg har) kan man ibland i stället för att gå på länk fara och cykla eller simma eller om det finns snö - och skida. Skidning är en bra idrottsform för hela kroppen och förbättrar också uthålligheten.

Variationen kan man förstås också framkalla inom en och samma gren, t.ex. kan man variera typen av länkar som man springer. Förutom att gå på en "normal" länk och springa i samma takt hela ena timmen kan man ibland gå på intervall-länk där man springer t.ex. 5 minuter hårt och 3 minuter sakta och gör detta fem gånger. En annan länktyp som jag själv tycker är rolig är att springa så att man springer en viss tid med en viss puls och då pulsen ökar minskar tiden. T.ex. 15 min med pulsen 160-170, 12 min med pulsen 170-180, 8 min med pulsen 180-190 och till slut 5 min med pulsen 190-200. Själv tycker jag att tiden under en sådan länk också känns som om den skulle gå snabbare än om jag bara sprang i samma takt hela tiden. Detta eftersom man ju hela tiden måste fundera på så väl puls som minuter och då hinner man inte bli så uttråkad.

Att få variation i  sitt muskeltränande är det inte heller en omöjlighet. Omväxling får man redan med att ibland träna med maskinerna som finns på gymmet och ibland träna med fria tyngder. Dessutom kan man variera med att göra vissa serier med mindre tyngder och göra lite fler stycken av samma rörelse, medan man sedan gör vissa serier med större tyngder men lite färre stycken per rörelse. Ett annat sätt att variera är att i stället för att t.ex. göra magmuskler i samma tempo hela tiden försöka hållas en stund vid det läget som känns som värst.

Variation i tränande är bra för både kropp och knopp. För kroppen eftersom variation kan hjälpa musklerna att snabbare utvecklas. Ett mångsidigt tränande utvecklar dessutom kroppen på många olika sätt. För knoppen är variation i tränandet bra eftersom variation gör att det inte blir för ensidigt och att motivationen då hålls på topp.

Med dessa ord vill jag önska bloggens uppehållare lycka till i att nå sin rekordtid!

/Piruettmakaren

Naturligtvis har kamelernas censur än en gång varit i farten, och även om antalet ändringar är rätt så litet så har vi ju nog infogat några nyformuleringar. För den som önskar läsa gästbloggningar i ursprungligt format gäller det att ta modet till sig och kontakta oss via kontaktformuläret i högra kanten!

tisdag 13 januari 2015

Dagens fysik-citat

"We build too many walls and not enough bridges"
- Isaac Nwtn

Orientering a la protonstrålarna

Här ska vi sen springa omkring imorgon.
/Protonen, Neutronen & Higgs bosonen


Nu kör vi!

Eller nåh flyger. Inte så där påverkade, för det lovade att inte vara. Vi skall till vår framtida jobbplats (höhö just choking). See ya on the other side, ni dödliga icke-fysiker!

 
/Fysikälskaren 1 & 2 & 3

Superfixaren

Jag hittade en bit av min pulsklockas armband. Du milde tänkte jag. Och så hittade jag resten av klockan. Den hade gått av. Och vad gör man då? Jo, man fixar den. Och hur gör man det om man äro BB? Jo, man tar sig till nörmaste tejprulle, helst jesustejp, och börjar fixandet. Riktigt fint blev det, nästan, för finare skulle det ha blivit om jag hittat jesutejpen.
 




/BB aka superfixus

måndag 12 januari 2015

I toppform mot Genève

Idag genomfördes det sista utlovade gympasset innan planet lyfter mot bakom alperna imorgon. En kort och effektiv timme, som utlovar en garanterad muskelvärk i låren i åtminstone fram till onsdagen (=en bra orsak för FÄ att skippa morgonlänken som BB och SK påstår de ska ta sig ut på...). Nu ska FÄ och antagligen de två andra kamelerna också fortsätta sitt packstressande, in checknings-stressande, klädstressande och annat stressande. Ajöss!

Ett tips för den som vill ta träningen i kön till att lämna in kappsäcken.
/FÄ

söndag 11 januari 2015

Korso & snöstorm

Sattuneesta syystä, som man på finska säger, så var gårdagen för alla kamelers del en avslappnande, trött, lång, ineffektiv och slö dag. Ingalunda kan sådana fasoner ändå fortsätta här i nordöstra delen av Esbo - söndag utan kamellänk innebär förstås kvartersorientering på något håll av huvudstadsregionen!

Medan FÄ:s körkort fortfarande blänker av sin nyhet så kan FÄ helt enkelt inte bara sluta prata på om sig själv och sitt körande. Och vilket körväder det var idag då - halt som bara den, snöigt som bara den och allmänt kaos som bara den! Förstås klarade jag och min relativt tunga gasfot inte av att komma upp för den 30 meter långa backen vid parkeringsplatsen, och papsen måste stiga in och åtgjärda saken. På ring III märkte jag (då jag redan kört 3 km) att den ena bakdörren var uppe, och måste således stanna på en busshålppa så att papsen kunde åtgjärda saken. På motorvägen vågade jag pinsamt nog inte köra nära heller 100 km/h, snarare 20 enheter mindre. När det var dags för parkeringen gav jag en liten uppvisning på mitt spegelanvändande, då jag var någon centimeter ifrån att backa på en annan bil, som förskräckt gasade iväg (som mitt ynkliga försvar kan jag säga att back-radarn var avstängd eftersom dess censor var insnöad och pep hela tiden).

No väl, efter att parkeringsceremonin var avklarad var det dags att plumsa iväg på den 6 km:s banan jag valt, i knähög snö. Sprintdelen som stod först i tur gick riktigt bra - inga bommar och relativt okej fart. Den andra "icke-sprint-delen" med två gånger större skala gick inte fullt lika bra, då benen redan höll på att ge upp det där med att springa.

Början och slut på sprint-delen.
1:23 h gick det åt allt som allt, med maxpuls 180 och medelpuls 160. De flesta andra verkade ha förstått sig på vädret bättre och klätt sig i nabbskor i stället för vanliga joggingskor, själv fick jag lov att i gå långa omvägar runt alla glashala nedförsbackar och sist och slutligen föll jag bara en gång. Lite annorlunda söndagslänk alltså.

På tisdagen bär det av 2500 km mot sydväst, men före det ska jag försöka få inklämt ännu ett gympass. Auf wiedersehen!

/Fy-äl

fredag 9 januari 2015

Kunnes äänimerkki soi...

Vi vaknade så tidigt,
helt kukonlaulun aikaan.
Vi skulle spela racket, 
vi skulle träffas hela schakket.

Vissa kom i tid, 
FÄ hjälpte gamling.
Skjortfärgerna de matchade,
byxorna likaså.

Spelet var roligt,
men inte alls horigt.
Grannarna var för gamla, 
och snyggingar såg vi ej.

Tre fjäderbollar vi förtärde, 
de flög alldeles tassigt till sist.
Tröghetsmomentet hade ökat, 
luftmotståndet saktade farten.

Nään sut viel siin kun ollaan ruttusii, 
willst du mit mir Drogen nehmen.
Vi spelade och hackade, 
och kämpade till det bittra slutet.

Spelet var smutsigt, 
det var blodigt och tårfyllt.
Övertid kom vi att arbeta, 
i bastun var vi ensamma.

Vi tvättade håren, 
vi bastade. 
Vi såg ingenting, 
förbländade av morgonträningens lycka.

Fönen föll isär, 
från kranen kom ej vatten kallt.
Till sist vi kom iväg, 
racketens skaft guppande från väskan.

Vi halvsprang till kiosken, 
vi hade en lång dag.
Mat var det inte tal om, 
för många blev det droppen som fick bägaren att rinna över.

Nu sitter vi här, 
vi hoppas på mat.
Bussen till Otnäs går om tre timmar blott, 
det ska bli en fredagskväll så flott!

/Fysikälskaren som retoriska medel-ansvarig & Stenklängaren som försökshamster & Bakisen som hårdesigner

torsdag 8 januari 2015

Återförenad med abijumputus

Innan Fysikälskaren (liksom Bäkblöggärën) idag fick fördjupa sig i ämnet för vilket hennes hjärta bultar stod en lektion abigymnastik på schemat, denna gång med innefotboll (icke att förväxla med futsal) som tema. Eftersom senaste inläggspar av denna typ var så populärt så skall vi nu fortsätta enligt samma system. Det vill säga: luta er bakåt för här kommer FÄ:s tankar under innefotbollen!

Oh my jumppaskjortan blev hemma

Usch jag måste jumppa i en fladdrig topp som inte matchar sport BH:n

Vad kul, FÄ och BB på samma lag

Det här ska vi SÅ vinna

Oh my dom gjorde mål

Höhö där ser dom att kunskapen sitter i

Int' ska vi förlora det här int'

Spring vänner spring

Har vi redan spelat femton minuter?

Den här bollen är nog ett fanskap till idrottsmedel

Så svettigt!

Vilken tykytys!

Där armbågade jag honom

En riktig kontakt med det andra könet liksom

Yey flickor vi vann typ 100-0

Vad säger hon, att vår vinst skulle ha berott på att vi hade en spelare mer än dom? Hon menar att vi hade just den där ena spelaren som dom inte hade!

Fan vilken skojig match alltså

Oh my matsäcken blev hemma

Så tack till alla vänliga själar som precis som Jesus delade med sig av sin matsäck!

/Fysikentusiasten (vilken peripeti!)

onsdag 7 januari 2015

Kolla bara

Många av er har säkert stött på denna video. Och jag vet att den inte har något med vårt tema att göra MEN jag tyckte domhär lilla pojkarna var så söta och så bra förebilder så jag ville bara dela den med er här på våran blogg också!


/BB som ibland vill rädda världen

Om några barndomsidoler

Så här sjöng (eller sjunger) Sås o Kopp:

Så kan det gå ibland *tytytyy*
Så kan det gå ibland *tytytyy*
Vem kan väl veta var man ska leta
ensam på egen hand?

Och de orden symboliserar ganska bra FÄ:s intensiva onsdagkväll, då August och Augusta firar namnsdag. I form av en liten historia var det nämligen så här det gick till då FÄ:s planerade lediga dag blev svettig och blodtryckshöjande ändå:


FÄ har alltid varit en ytterst organiserad tös, med tidtabeller i kalendern och post it-lappar på väggen. FÄ bor i ett till det yttre råddigt rum, men hon vet precis var hon har vilka saker. Eftersom FÄ om några dygn ska åka iväg till världen som finns bara nästan innanför Schengen-området så började hon idag, i god tid, att leta fram diverse olika nödvändigheter, skriva packlista, springa efter den snärtiga trolleyn från förrådet och så vidare. 

Då small det. FÄ kunde inte på något vänster hitta sitt pass! FÄ letade och letade, Whatsappade i panik åt en mängd vänner som förstås inte visste var passet fanns de heller, googlade fram polisens sidor och tog reda på hur mycket ett express pass kostar och hur länge det tar att få, stod mitt i sitt rum och var förtvivlad över att detta för hennes del kunde utgöra slutet på resan som hon väntat på i två år. 

FÄ tömde hela skrivbordsytan, men passet syntes inte till. FÄ tömde alla fem skrivbordslådor och den lilla byrån, men passet syntes inte till. FÄ kollade igenom flytta-hemifrån-högen, men passet syntes inte till. Lika lite som det syntes till i garantikvitton för elektroniska apparater-lådan, gamla skattekort och lönekvitton-högen, träningsväskan, mammas träningsväska eller lådan där potentiella födelsedagskort förvaras. Inte fanns det varken under skrivbordet, bokhyllan eller sängen. I kameraväskans yttre fack kom FÄ så nära som till en gammal flygbiljett, vilket inte i stunden kunde få FÄ att dra på munnen ens en millimeter.

I ett desperat försök, med en klump i halsen, med darrande händer, med en puls på garanterat över 100 slag i minuten drog FÄ med en hand ner innehållet i hyllan som var helgad åt gamla skolböcker. Tre gamla matematikhäften, en religionsbok, ett uppslagsverk, ett fysikhäfte och en hel del provpapper ramlade ner. Men inget pass. Ett och ett tog FÄ i häftenas ryggar och skakade om dem som man gör då man letar efter bortglömda sedlar i biblioteksböcker. Och passet trillade ut! Precis så som FÄ hade tänkt sig det, med en flygbiljett klumpigt vikt mellan pärmen, MSFysikälskaren via MUC till HEL. Det var en så vacker syn att några glädjetårar i all diskretion smög sig ner längs med FÄ:s av utmattning blossande kinder.

Det finns en hel del andra citat av tidigare nämnda duo, vilka kunder fungera som en symbol och sammanfattare till denna lilla anekdot från FÄ:s onsdagskväll. Ett mycket bra alternativ hade varit det där med som man bäddar får man ligga/ som man skänker får man tigga, men må vi nu inte ska avluta denna radiramsa i lite muntrare ord.

Joo joo joo joo
Joo joo joo joooo

/FÄ

tisdag 6 januari 2015

Kossor vet när åskan kommer

#UUSIVUO#SIUUDETKUJEET!

Vet ni, kära läsare, vad som händer då BB äntligen får röra på sig och får äta lite mat? Hur skulle du själv beskriva ditt tillstånd, BB? *Hon gapar konstigt* "SEN SKA VI SÄTTA EN FRÅGA OM DEJ!"

Idag till FÄ:s åkerhus, varifrån vi hurtade på en lång, lång länk [9,8 km (BB:s kommentar: nästan 10!)]. Det tog 1:29 h, utom för BB som passade på att marchera fram och tillbaka på terrassen förrän hon var klar. 

Några kommentarer om vår hurtstund:
  • aika trögt
  • helt sikke kallt
  • rumpan och låren faller typ av
  • hurtigt!
  • det knastrade under skorna
  • ur FÄ:s dusch fick inte BB tillräckligt varmt vatten
  • FÄ skulle gärna ha sällskap av någon till en Pingst-församlingens gudstjänst
  • SK tycker det är fint att springa igen
  • FÄ sjunger fint
  • den här gången skall hon räkna uppgifter och sånt.
Om en vecka och en timme och hälften av en hel timme sitter vi ju i flygplanet hej! Det ska bli så roligt så!

Från och med nu så ska vi börja träna och kämpa riktigt ordentligt, det har vi bestämt. Om 130 dagar skall vi allesammans springa 21,0975 km, och det ska vi väl orka med!


Här ovan bjuder vi på lite länkmusik. 

BB:s favorit: Schweizerpsalm 
FÄ:s favorit: Das Lied der Deutschen
SK:s favorit: Beethovens symfoni nr. 9 i d-moll, op. 125, "Ode an die Freude"

/BB & FÄ & SK (ÅTERFÖRENADE IGEN!)

måndag 5 januari 2015

Jämna siffror på programfronten

Det är nämligen så att jag igår fick ta emot min gymhistorias tionde gymprogram! Ajaj, vad tiden går. Idag morse hann jag också köra en sväng till gymmet och köra igenom en testomgång, och det var ju som väntat tungt och skakigt, men det ska nog bli bra det här!

FÄ:s tionde jumppa:
En illustration på de punkter som kan ha förblivit otydliga.
1. "Askelkyykkykävely"  dvs. gång så där att man vid varje steg går ner så bakre knäet snuddar vid marken, och främre knäet är i en π/2 radianers (hehe) vinkel med 2x6kg hantlar i händerna
2. "Chestpress", x12, 25kg

3. "TRX/Redcore leuanveto" dvs armhävning till dem som är lite svaga i bicepsarna, x12
4. Hoppande på och av bosun från alla åtta vädersträcken, sammanlagt 2x8 hopp/serie

5. Baklår liggandes på rygg, tyngden på det ena benet i krok och andra benet i en upp-ner-rörelse, 2x15
6. Halo på bosun dvs. ståendes på bosun, kahvis i händerna, för kahviksen runt huvudet i en "halo"-rörelse, 6kg

7. Sneda magmuskler tramp-tramp-magmuskler liggandes på rygg med tyngden på armbågarna, x20 (20 per ben)
8. Planka + sidoplankor så att 5 s "vanlig" planka, 5 s på ena sidan, vanlig igen, 5 s på andra sidan osv., sammanlagt 45 s, 8 byten

Och alla dessa i tre serier, så att 1. och 2. turvis, 3. och 4. turvis osv. Uppvärmningen består av 5 min på löpmattan och 5 min "käppjumppa", och nedvarvningen av 5-10 min på löpmattan.

Ett så roligt program så! Ikväll måste FÄ sedan verkligen ta sig i kragen och tänja lite, så att hon imorgon orkar springa hårt på kamellänken!

/FÄ

Det där med att sova

Jet lag: ett fysiologiskt tillstånd orsakat av störningar av dygnsrytmen. Sådana störningar kan orsakas av skiftarbete eller resor över tidszoner.
Typiska symptom för jetlag inkluderar:
  • Trötthet
  • Förvirring och yrsel
  • Illamående och orolig mage
  • Huvudvärk
  • Sömnlöshet
  • Heshet
  • Muntorrhet
  • Irritabilitet
  • Irrationalitet
Man talar om olika grader av jetlag i form av antal timmar som dygnsrytmen förskjutits. Förskjutningen definieras som det minsta antal timmar från den verkliga tiden på dygnet till den upplevda tiden på dygnet. Därför är det maximala antalet timmars jetlag man kan uppleva 12. Störningen i dygnsrytm kan också ske i två riktningar; kroppens dygnsrytm kan ligga före det verkliga dygnet, vilket vanligen sker när man reser västerut över tidszoner, eller så kan kroppens dygnsrytm ligga efter det verkliga dygnet, vilket vanligen sker när man reser österut över tidszoner.

Har jag Jet lag? Lider jag av det? Jag är inte helt säkert, inte i alla fall ännu. Men en del av mig tror att jag lider av det men en del av mig tycker att det är helt löjligt. Och jag är ju definitivt inte löjlig. Punkt.
Men trött är jag kanske lite och  natten till söndagen fick jag sömn först efter fyra och vaknade två. Och så hände det följande natt också..Men är det Jet lag eller något helt vanligt? Det får vi väl veta under veckan. 
/Bakisen som lider av konstig dygnsrytm